fredag 28 december 2012

Nästan tre veckor

Närmare bestämt två och en halv. Om man vill vara exakt.
Våra kattbabysar växer och växer, och de är underbart söta. Två siameshanar och fyra tjejer, två orientaler och två siameser föddes för några veckor sedan i dotterns byrålåda.

Läs mer här:
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/12/kattforlossning-pagar.html
http://www.kenneljeandark.blogspot.se/2012/12/sexlingar-kanske.html

Mamma Yan Lin är som vanligt, alltid en exemplarisk mor. Tvättar, pussar, matar och städar hos sina små. Hon är stolt som bara en kissemamma kan vara, och visar gärna upp sina bebisar om man berömmer henne. Då kråmar hon sig, spinner och vandrar fram och tillbaka och bara njuter av livet. Häromdagen flyttade vi henne till det rosa ägget, boet vi ursprungligen tänkt att hon och de små skulle vara i. Boet som mamma Yan Lin bestämde sig för var lika med NONO, och helt sonika vägrade sätta sina tassar i.
Sexlingarna växte med andra ord upp en byrålåda. Och sedan växte de UR byrålådan och mammakisse förstod att ägget var det enda resonabla att bo i med sex ungar. :-)

Så här ser gulleknippet ut som knappa tre veckor:

Siameshona

Siameshona

Chokladsköldpaddspot orientalhona

Siamesbröder

Orientalhona, choklad/lila classictabby

onsdag 26 december 2012

Det är tyst och vitt i huvudet

Hjärnan är full av Jul. Jag hinner inte skriva.
I vanliga fall hinner jag egentligen inte heller blogga, men jag gör det ändå. Smiter mig till dyrbar tid och låter tankarna spruta ut på pappret. Det är skönt. Och oskönt att bli full i huvudet.

Jul tar tid.


söndag 23 december 2012

Vardagshjältar. I Hundvärlden


Häromdagen såg tittade jag på TV. Det brukar jag inte göra, och av en slump hamnade mina ögon på ett inslag om vardagshjältar. Fantastiskt!
Vanliga människor, som du och jag.
Vanliga människor som inte klagade på dålig ekonomi, dålig, tid, dåliga möjligheter - dåligt, dåligt, dåligt.
Människor, som helt enkelt var medmänniskor. De såg saker de inte tyckte var bra, tog då saker och ting i egna händer, och bara förändrade.
De gav av egen tid, av egen optimism och av egen fri vilja. Resultatet för dem de hjälpte blev fantastiskt!

Mina tankar -som alltid flyger och far- tog mig till en familj jag träffade för några år sedan på vårt hundpensionat.
Det var en barnfamilj, med flera små barn och två modell större hundar. De hade som de flesta barnfamiljer, inte världens bästa ekonomi, och var därför överlyckliga över sin stundande resa till ett varmare land.

Deras hundar inackorderades hos oss, och varje dag fick vi telefonsamtal, sms eller mail med frågan hus vovvarna mådde. Speciellt oroade de sig över sin stora, vackra silverfärgade weimaranertik. En snäll, vänlig tjej med lite allvarliga ögon. Det märktes att hon förlitade sig på sin betydligt mer levnadsglada och busiga hundkompis.
Allt gick bra, och hundarna blev jätteglada när husse kom och hämtade dem igen. Den dryga veckan hos oss hade inte påverkat dem och de såg fina och nöjda ut när de lyckliga studsade in i sin egna bil igen.

När husse kom in för att betala frågade jag varför han var så orolig just för sin tik, hade något hänt i hennes liv, eller var hon en kanske bara en oroligare själ?

Han berättade med allvarlig min att familjens första utlandsresa gjordes för några år sedan. De hade sparat och sparat, inackorderat sin ena hund hos goda vänner och åkt till solen och värmen ett par veckor.

En dag hade det regnat, och de hade bestämt sig för att hyra en bil och utforska ön de bodde på.
Efter en lång dag var de så på väg hem i skymningen, skrikande ungar i bilen och lagom trötta efter alla upplevelser såg de fram mot lugnet och god mat på sitt hotell.

Då körde de på något. Bilen bumpade till.

Husse berättade vidare att han ville stanna och hans fru ville åka hemåt. Det kunde man förstå, med två upprörda barn i bilen. Hursomhelst stannade han, och steg ut i ovädret.
Först såg han inget, men så upptäckte han något mörkt i vägkanten.
En hund.

En korthårig ung tik, döende, påkörd och skjuten (!!) på flera ställen.

Han berättade med enkla ord om hur han virat in henne i en filt, letat upp en veterinärklinik och betalat för att de skulle hjälpa den skadade vovven.

Familjen fortsatte sin semester, men så en dag ringde kliniken. De hade inte avlivat tiken, utan fixat alla hennes skador.
Krossade revben efter sparkar
Flera skottskador på kroppen
Trafikskador efter att en bil/flera bilar kört på henne.

Räkningen var saftig och hunden skulle inte få vara kvar. Inget nytt hem fanns och den lilla konvalescenten kunde räkna med att bli utskickad på gatan.
Vår semesterfirande familj var rådvilla. Vad göra?

Den vackra weimaranertiken med de allvarliga ögonen blev vaccinerad och iordninggjord för resan till sitt nya land. För hon fick förstås bli svensk.
Hon fick sin alldeles egna familj som älskar henne, och betalade hela den förmögenhet det kostade att få henne frisk.
En egen familj som slår in tuggisar på Julafton, motionerar henne när hon har spring i benen, kramar henne när hon behöver närhet, och som inte slår och sparkar henne. Aldrig någonsin mer.

Jag blir alldeles jätteledsen i magen när jag tänker på vad den här hunden fått utstå. Vad människor gjort mot henne. Att andra sett henne, men inte hjälpt.

Jag blir alldeles jätteglad i magen när jag tänker på den här familjen, som tog av alla sina sparpengar, av all sin tid och plats och öppnade sina hjärtan och hem för en liten tufsen, ensam och illa behandlad vovve.

Bilden har jag stulit från nätet.
Det är en weimaraner, och jag hoppas ingen blir arg över mina tjuvartilltag:-)

lördag 22 december 2012

Snart är det Jul!

Klapparna är inköpta, middagen planerad och gästerna i huset. Bara få dagar kvar..... Mysigt!


Happy, vår ena brunmaskade siamestjej
tycker den nya inredningen är spännande

Lady, vår andra siamesdam, softar mest bland julekuddarna

En fuskbild från förra året. Vi testade levande dekoration.... 

En av våra nuvarande små orientalbebbar.
Nu är hon äldre, nästan tre veckor, och nya bilder kommer snart:-)

fredag 21 december 2012

Stora Stockholm

Ja, Stora Stockholm har ju faktiskt gått av stapeln, och inte en rad har jag skrivit om det. Det beror på att vi just nu inte tävlar utan har fullt upp med kattungar och kommande valpar.

Vi var förstås där och ställde en enda vovve - Luna, som inte heller föll domaren på läppen. Så kan det gå.

Dobermanndagen var vi också på plats, fikade och tittade på vackra hundar. Inte så många som förr om åren, men nästan 60 hade lyckats ta sig till Mässan. Jag hoppas ännu fler hittar dit nästa år. :-)

TACK alla för en härlig, rolig och mysig dag!

Jag fick hoppa in och visa prydliga Noa, som blev trea med Ck i sin klass

Korad Jean Dark Noa Perle 

Vi träffade fina Curre, som är åtta år nu och alltid lika pigg och glad.

KORAD SE UCH DKUCH IPO III ZTP V1A BH 
JEAN DARK FUNTASTIC

Vinstrika Pando återfanns bland de tävlande, och förevigades med sonen Rulle som blev tvåa i sin klass efter en stilig ung herre från Norge.

Jean Dark Rare Gold till höger med pappa Pando på vänstra sidan

Enormt välbehållna Trudy på snart tio, fanns också på plats, och blev tvåa av veteranerna. Tre av alla veteraner var dessutom hennes egna avkommor:-)

KORAD NORD VV-11 SDV VET-11 NUCH
JEAN DARK ATTITUDE
 

torsdag 20 december 2012

Grisen i brevlådan

Det är märkligt att det är så kul med en mockapär i gummi. En illaluktande, illrosa grej med vedervärdigt ljud.
Nu har jag lyssnat till det där (o)ljudet i snart tre timmar. WäWäWäWäWäWäWäWäWäWiiiiiiiiiii (den trycks och hålls ihop, allt med ett njutningsfullt ansiktsuttryck) WiWiWiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (den trycks ihop igen) WäWäWäWäWäWäWäWäWäWääääääääWiiiiiiiiiiiWäääääWiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!
Tystnad.
Tromben dricker. Vandrar en repa i vardagsrummet. Dricker lite till och går och lägger sig! Yes! Klockan är ändå 23:15, natten tyst och mörk utanför och katterna ligger på rad i soffan och njuter av värmen från spisen. Husse sover, och barnen häckar på sina rum. Men nej. Upp igen, och hon kastar sig på den rosa Grisen i en låtsasattack och så är missludet igång igen.

WäWäWäWäWäWäWäWäWäWiiiiiiiiiii (den trycks och hålls ihop, allt med ett njutningsfullt ansiktsuttryck) WiWiWiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii (den trycks ihop igen) WäWäWäWäWäWäWäWäWäWääääääääWiiiiiiiiiiiWäääääWiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!! Hon kastar den runt sig, och på vägen genom luften river den -grisen alltså- ned två värmeljus och landar i den sovande katthögen.
= Katter i ro och harmoni are no more. De landar lite varstans i förskräckelsen av att få grisar kastade på sig, och vandrar sedan irriterat iväg. Jag ser på blickarna att de funderar över varför idioten från Argentina fortfarande bor kvar i Vita Huset..? "Skulle inte hon bara kunna flytta?"

Tania har aldrig haft en alldeles egen rosa gris, och jag vet minsann varför. Nu har hon en. Den kom med posten idag och låg i brevlådan som en julhälsning från våra goda vänner i Skåne, Eva och Bennie. Så nu luktar heeeeela Vita Huset latexgummi, öronen på samtliga med adress Vita Huset har krullat ihop sig av det högst stressande grisoljudet och den busiga dobermanntromben har PARTY!

Hm. Det känns som om vår femårige, JÄTTEbusige son har fått ett set trummor i present. Fast vi inte har någon femåring. Däremot en vild, glad, positiv, påhittig och aldrigaldrig trött dobermanntjej på 12 månader. Som just fått ett alldeles eget pipdjur. Från Skåne.

Tack Skåne. I will remember it.
Indeed.


Pssssst!!! Värsta, bästa Julklappen! :-)

Nu syns den - men den är oöppnad!
Sagas mage växer, och växer. Definitivt är den inte tom, snarare tvärtom.

De små beräknas anlända efter Jul, i mitten av januari för att vara mer exakt. Den blivande mamman mår fint, men är redan nu sådär lite gravidtrött och vill helst slappa och Ä.T.A. Häromdagen tog vi henne på bar gärning mitt i en stöldrajd uppe på köksbänken. Hm.




onsdag 19 december 2012

En nostalgibild

Det är inte kul att städa.
Desto skojjigare att titta på gamla bilder. Tiden flyyyger! :-) Här är fyra glada, koncentrerade handlers, med fyra glada dobbiskillar. Jag minns inte var vi var eller resultatet i gruppen, bara att det var en bra dag:-)

Maria med Felix, Jeanett med Kenzo, Cathrin med Loke och Liselott med Kevin
Felix = KORAD LP SPH I SDV jun-97 SDV ungh-98 SDV-98 
JEAN DARK FIDJI-FUIRINUS 
Född 1996 07 05

Kenzo = KORAD SPH I LP 
SUCH DKUCH FINUCH NORDUCH INTUCH NORDV-00 
JEAN DARK KENZO-KASTELLI 
Född 1994 05 27 

Loke = JEAN DARK LUCIANO PAVAROTTI 
Född 1997 12 19

Kevin = KORAD SDV-00 LP 
JEAN DARK KALVIN-KLEIN 
Född 1994 05 27 

tisdag 18 december 2012

Dagens bild - 14 dagar

Våra små julekatter växer så det knakar. Här är dagens bild på O-kullen, som är den kull vi fotar mest. N-kullen bor hos vår fodervärd, Sara, och förhoppningsvis kan vi presentera dem lite mer framöver.

O kullen består av två siameshanar och fyra tjejer. Två siameser och två orientaler. Än är det svårt att se vad det skall bli för färg på siameserna (som föds kritvita, men får mer och mer färg vartefter tiden går) Fortsättning följer :-)


måndag 17 december 2012

Stjärnor


Alldeles just fick stjärnorna en fantastisk människa upp till sig.





En levande, glad, positiv, ödmjuk och mycket kunnig man. En uppfödare, handler, hundägare, domare och framförallt, en alldeles vanlig människa.

John Hull var en fantastisk bekantskap. Alltid glad, alltid positiv och alltid ödmjuk inför andra. 
Han hade starka, egna åsikter och han stod för dem, men också intresserad och nyfiken på att diskutera dem med andra. (Han kallade alltid lite föraktfullt mina amerikanska hundar för "Apartment-Dobermans" och tyckte jag var galen som ville införliva sådana hundar i min avel) Han talade gärna om vad han tänkte, men ville också gärna höra hur jag funderade, och varför. 

John var en pigg–på–livet-man, och han älskade vår ras över allt annat.

Sista gången jag mötte honom syntes det att han var sjuk, och jag frågade flera gånger hur det var med honom. Om det ville han inte prata, däremot gärna om hundarna han dömt under dagen, och om de fantastiska dobermann han sett på bruks och lydnadstävlingar dagen innan. 


Jag minns honom speciellt på en av de många IDC utställningar vi var på. Han var uppe med tuppen, förstås, dukade frukost, kokade kaffe, te och fixade gott. For runt och knackade på våra husvagnar, hotade, skrattade och lurade upp oss i ottan, och så satt vi där och fick morgonmål i den italienska gryningen och pratade dobermann. Jag minns hur han efter tävlingarna åkte med min man och några till för att titta på fotboll, medan vi andra babblade hund.

Jag minns hur han lyckligt kröp ned i valplådan och studerade våra valpar, hur han intresserat tog del i alla möjliga dobermann, linjer och uppfödare.


John tyckte om människor och livet, och för att inte bli allt för insnöad på ämnet hund, som hade sade till mig, skaffade han sig en hobby. Han blev tränare i damgymnastik. Helt enkelt någon gång i veckan då han kopplade bort hund, och åkte till sina gamla pensionärsdamer som han tränade i gymnastik och bara hade kul tillsammans med. :-)

Alldeles just fick stjärnorna en fantastisk människa upp till sig. 
En människa vi inte alls ville mista än. Men sådana behövs väl i himmelen också kan jag tänka. Sprudlande, levande och positiva. 

Jag är så tacksam att just jag fick lära känna John. Och jag kommer aldrig att glömma honom.

Våra varmaste och många tankar går nu till Lynn Glass











fredag 14 december 2012

Snö upp till magen

Idag har äldsta dottern fotat våra hästar. Drömvärlden fanns precis utanför vår trädgård, på åkern. Bara att kliva ut och njuta!

Vädret var fantatsiskt, sagolikt och mest som en silverguldvit dröm. Lilla Florida, som är en Amerikansk Miniatyrhäst tyckte allt var spännande och kul.
Fast hon hade snön ända upp till magen ;-)











onsdag 12 december 2012

Hundinstruktören Hundcoachen Hundtränaren Hundägaren Losern = jAg


Den som följt vår blogg har också läst om vårt yrväder Tania -även kallad Tromben- från Argentina.

Tania kom till oss under april månad, och sedan dess är det (ännu mer) full fart hemma hos oss i Vita Huset. Vår bruna pingla gillar allt med fart och fläkt, och hon hittar gärna på egna små grejer också….

Vis av erfarenhet vet jag att hon kommer att lugna ned sig. (??) Det brukar nämligen busiga dobermannungar göra. Och eftersom jag har haft rasen sedan 1984 så vet jag ju det.
Dessutom har fler av mina hundar och jag tränat och tävlat bruks och lydnad i många grenar. Kul har det varit och enormt tillfredsställande när resultat och championat trillat in. Nu har tanken på att vår bruna busfröken och jag skall damma av kunskaperna och börja jobba tillsammans börjat gro. Kanske tävla bruks till hösten? Jag menar, hur svårt kan det vara? Har man tävlat högre klass och lydnadsklass tre borde det inte vara så svårt att komma igång igen..

Jag tänkte börja såhär inomhus under vintern med att få Tromben att sluta äta kuddar. Hon gillar nämligen KuDdAr.
Mjuka, fina, fula, svarta, vita, juliga och mina nyaste.

Vi har pratat mycket om det där. Hon och jag. Tränat, hotat och mutat. Jodå. Jag tror hon har fattat det nu. För hur svårt kan det vara?
INTEINTE bita sönder mattes finaste kuddar. Jag deklarerade stolt för familjen att jo då, nu är Tromben KUDDREN. Så nya alstren till skinnsoffan åkte fram efter att jag storstädat.
Skönt.
Att ha fint igen!

Suuuuuuuuck

12 12 12



Det här är ju en "hund och kattblogg". Eller. En blogg med mina tankar och upplevelser kring det djurliv vi har till vardags.
Fast vi lever ju ett vanligt liv också. Ett liv med hus, hem, arbete, barn, läxor, städning, matlagning, glädje och sorg. De båda liven går inte alltid, men ofta hand i hand.

Det här kloka citatet blir något jag tycker vi skall minnas från å 2012.
Från 12-12-12

tisdag 11 december 2012

Är. Är inte. Är. Är inte


Den här magen är högintressant just nu. Vi tittar på den varje dag. TV:n i Vita Huset...:-)
Det är Sagas mage. och vi hoppas förstås att där finns små-Sagor därinne. Och ÄR det inte rosenknoppstuttar...

Håll tummarna! 

Dagens Kattungar 7 dagar


måndag 10 december 2012

Dobermann-Sammanställningar




Kennel Jean Darks första dobermann ultraljudades år 2000 för DCM. På den tiden kände vi knappast till den förhatliga defekten Dilaterad Cardiomyopathi, vilket vi tyvärr gör idag. Idag lägger vi också krut på ett helt annat sätt, vad gäller att bekämpa hjärtfel.

Under -90 talet hade vi större problem med Wobbler, som egentligen har ett betydligt längre, finare och mer komplicerat namn.
Wobbler är benämningen på de rörelser drabbade hundar ofta får pga den missbildning de fått mellan 6-7 halskotpelaren. Många av våra uppfödda och ägda hundar deltog i forskningsprojekt på Ultuna Lantbruksuniversitet.

Ammi som är webmaster på Jean Darks hemsida, och jag har förstått att många inte sett de enskilda hundarnas resultat på deras egna sidor. Inom den närmsta tiden kommer det därför en mer lättfattlig sammanställning på vår sida. För den som är nyfiken finns förstås SKK:s hunddata och varje enskild hunds sida här hos oss.

Vi tycker att tester är viktiga, men nog så viktigt är hur vi uppfödare behandlar vetskapen om resultaten av dem
Det hjälper inte ”bara” att testa, förhoppningsvis med bra resultat. Vi måste också använda informationen på ett bra sätt.
Inte bara den testade hunden är viktig i vår avel, vi tittar också mycket på hela kullen och vad som finns bland nära släktingar.

Dessa tester och resultat har våra valpköpare hjälpt oss att få fram, under många och långa år. Tusen TACK alla ni - som aktivt värnar om världens bästa ras!

http://www.jeandark.se/Dob/index.html

söndag 9 december 2012

Dagens kattungebilder

Våra kattbabysar i O-kullen är nu fem dagar gamla, och idag blev de fotade "på riktigt". Felicia Lemmeke har tagit superbilder av alla sex, och idag presenteras de alltså inte med hjälp av mina amatörbilder från mobilen:-)

TACK Felicia!

Siameshona 1

Siameshona

Orientaltjej 1

Orientaltjej

Siameshane 1

Siameshane

lördag 8 december 2012

Dotterns häst är mer vältränad än min hund....




Syna andra i sömmarna



Jag var inne på ett forum. Ett forum för en av de raser jag månar om. Där är fullt av människor som månar om samma ras. Men inte om varann.

De diskuterar, stöter, blöter och vänder på stenar för att se vad de hittar under. Jämför sig och sitt med undersökande journalistik.
Jag jämför med vuxenmobbing.

Hos en del andra raser finns också forum. På några blomstrar diskussionerna, och ibland är det högt till tak. Men här håller de ansvariga rumsrent, vilket gör att fler vill vara med och diskutera.
Påhopp, osakligheter, svordomar och diskussioner där man namnger och hänger ut andra -ickedeltagande- förekommer inte.

Det kan vara både roligt och intressant att läsa. Några lite vassare tankar, men också mycket positivt och roligt om ens ras. Jag tror att fler blir nyfikna och sugna på att diskutera.

Och där stenvändartrenden härskar vill inte alla vill vara med. Därför att några få får andra att känna sig väldigt obekväma.

Vän av ordning hävdar säkert nu att livet inte skall vara bekvämt. Det finns sjuka hundar och katter och det är uppfödarnas fel, och de får leva med att synas i sömmarna.

Själv tror jag på en mer ödmjuk inställning till varandra. Att granska och hänga ut, betyder att välja bort kommunikation. Monologer mår knappast aveln bra av.
Och hur vet man egentligen att man granskar rätt?

Avel är svårt. Det finns ingen enkel, utstakad ”rätt” väg. Det finns ingen väg som säger: Avla såhär, så blir det bra.

Att skapa utanförskap är lätt. Gemenskap med andra en konst





http://www.skk.se/om-skk/regler-policies-och-lagar/sa-tycker-vi/webbpolicy/
http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/skks-webbrekommendationer.pdf
http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/skks-webbregler.pdf
http://www.skk.se/Global/Dokument/Om-SKK/skks-webbpolicy.pdf

fredag 7 december 2012

3 dygn

Dagens bilder på kattungarna kommer här:

Sexlingarna

En av orientalhonorna

En liten siameskille som redan börjat öppna ögonen

Råsa har fått en storebror


Häromdagen flyttade Råsa till Sverige. Hon är född i Frankrike och har ett stort knippe brorsor och systrar, och en fantastisk mamma och pappa. I mitt tycke i alla fall ;-)
Så fort jag såg de planerade valparna tänkte jag att detta nog skulle passa i mitt avelsarbete.

Efter mycket möda och stort besvär hämtades lilla Råsa hem till Vita Huset där hon glatt klev in efter sin långa resa.

I Vita huset bor bl.a. vår egna argentinske Tromb, just fylla ett år Tania, som är en dobermanntjej med många järn i elden. Vi kände helt enkelt att ytterligare en glad dobermannunge får vänta tills -minst- nästa år och därför skall Råsa bo hos Ior och hans familj.



Ior är en stor kille, brun och med det mesta av det bästa. Till vardags heter han  ZTP V IA BH KORAD NO UCH TYSK CH C.I.E SDV-12 SDV -11 SDV -10 NO V-09 KBHV -09 Vice World Winner -08 SCAND DOBW-08 OG-SÜD AUSTRIA W-08 NORDW-06 SDVungh-06 Jean Dark Grabazzi
och är ganska så välkänd i dobermannkretsar. Vi hoppas förstås på att Iors engagerade och tävlingssugna familj kan få framgångar med Råsa också, förhoppningsvis redan till våren :-)






torsdag 6 december 2012

2 dygn



Här är vår O-kull.
De föddes i förrgår, och om jag inte sett helt fel består kullen av 2 hanar och 4 honor. För oss som vill behålla minst en av ungarna, var det som att vinna på lotto när vi upptäckte alla flickorna :-)

De skall ha namn på O, och det skall vara kända seriefigurer, helst Walt Disney. Hjälp önskas :-)

En bra dag i brevlådan

Så här ser ett röntgenbesked ut från Svenska Kennelklubben
När det dessutom är svart på vitt att ens vovve har fria höfter blir man jublande glad! :-)
"Man" = Jag



Och såhär ser ett championatbesked ut från  Danska Kennelklubben
Så nu har vi en dansk champion hemma. Grattis till oss!
Och stort GRATTIS till uppfödaren, Helena på Sun-Hee som fött upp världens vackraste kines.
Helt objektivt :-)