Mitt Hjärtebarn

Jenna Sammetsöga

Älskad. Oersättlig. Alltid i mitt hjärta

What happened to the wonderful adventures

The places I had planned for us to go

(slipping through my fingers all the time)

Well, some of that we did but most we didn't

And why I just don't know

Slipping through my fingers all the time

I try to capture every minute

The feeling in it

Slipping through my fingers all the time

Svar

För några år sedan hade jag en dobermanntik som öppnade dörrar.

Hon var rolig, uppfinningsrik och speciell. Och hon öppnade dörrar. Hon öppnade ytterdörren när hon ville ut. Hon öppnade ytterdörren när hon ville in. Hon öppnade inifrån och utifrån och värst av allt – hon öppnade åt sina hundkompisar om de ville in eller ut också. Måttligt kul när jag tvättade golvet och tog ut alla vovvar medan golvet blev blänkande rent och sedan fick torka.

Inte alls roligt när frk dobermann släppte in alla och 36 tassar flögsprangbusade runt på mina nytvättade goooooooolv!!

Innan jag nästan förlorade förståndet ändrade husse på dörrhandtagen. Han satte dem helt sonika uppåt, och så var det S.L.U.T med den kluriga damens hyss. No more. Nice:-)

Nu är detta länge sedan, dörrhandtaget är tillbakaskruvat till utgångsläget och allt var frid och fröjd.

VAR.

För den vildaste av de vilda har ju flyttat in. Just det. Tromben. Who else.

Hon öppnar dörrar. Jämt och ständigt. Ytterdörren i Vita Huset bara kastas upp och står på viiiiid gavel. Katterna (som har totalt utegångsförbud på grund av den stora landsvägen utanför) bara väller ut och studsar lyckligt runt på gräsmattan och vägrar låta sig fångas.
Småhundarna springer ut och in, in och ut. Kaos kan man säga. Tromben själv, ja hon gillar sol, så ofta ligger hon bara och slötittar på sina kompisar, bättrar på brunfärgen och tittar intresserat på sin arga matte och hennes indiandans innan hon springer som en skållad råtta för att få fatt i alla fyrbenta rymlingar.
Med ”hon” och ”man” menas förstås jag.

Nåväl. Dörrhandtaget är ju prydligt åt rätt håll. Jag vet INTE hur man vänder på det, och husse vill inte.

Så nu är dörren alltid låst. Inte så kul, när man står utanför och vill in. Eller är inne och vill ut… Tromben vill ju med. Och får hon inte det, måste den som går ut låsa, annars tar det tio sekunder, så kastas dörren upp och Tromben och alla hennes jobbiga kompisar i Vita Huset kastar sig ut. Ja, och så börjar det hela om…

Goda vännen Conny verkar kunna rädda mig från den annalkande stroken. Spana in de nya dörrhandtagen – snart på Vita Husets dörrar. (se tidigare inlägg, som ju de flesta av er listade ut vad var) 

Hehe, skrattar bäst som skrattar sist:-)

Frågelek

Någon som kan gissa vad detta är?

Nu flyttar de

Kattungarna har växt som bara den! Och fort gick det:-) Plötsligt hoppar och far de överallt, rotar i skåp och lådor, äter allt de får fatt i och leker så väggarna dallrar:-)

Redan är de leveransklara och håller på att lämna oss. Vi har två små tjejer kvar, en som jag helst vill ha ut på halvfoder och en som letar eget nytt hem.
Tyvärr har vi inga helt nytagna bilder på duon, så fram tills jag lyckats tigga någon av döttrarna får ni hålla till godo med några av de gamla.

Jean Dark Whitney Houston 

Jean Dark Winona Ryder

Åtta år på sju dagar

Så har det förhatliga datumet kommit.

Datumet jag inte vill veta av.

Dagen jag måste ta adjö av min hund.

Om en knapp vecka skall vi resa vår sista resa. Ofattbart och ensamt tungt.

Sista gången i bilen. Sista gången på promenad. Sista gången vid sjön, sista gången god natt, sista gången med mys i soffan, sista gången med armen runt hennes hals. Sista gången med allt.

Aldrig mer.

Jenna själv vet förstås inget. Hon är ju en hund. Hundar förstår inte som oss människor.

Eller gör hon det?
Jag vet inte, men nog tror jag ändå att hon märker att livet inte är helt som vanligt. Att matte är ledsen.

Jag ser hur hon tittar med allvarliga ögon. Kommer och lägger sig tätt intill, oftare än vanligt. När kvällen kommer finns hon vid min sida. Snabbt som en skugga, faktiskt innan jag knappt snuddat vid tanken själv på att gå och lägga mig och när jag slår upp ögonen om morgonen tittar jag rakt in i hennes bruna kloka ögon som säger god morgon.

Hon stjäl också. Mer än någonsin, och hon skäms inte ett dugg. Häromdagen bakade ena dottern. Fina runda, massor med fluffiga kakor med russin i. Goda, avlånga kokoschokladiga fyrkanter på ett annat fat.

Under några snabba, hundradels sekunder hamnade alla underverken, mjuka, varma och nydoftande i vår Sammetsögas mage. När jag dök upp slickade hon sig vällustigt runt munnen och lommade iväg med stor mage. Och jag blev inte ens arg. Ljög för mitt mellanbarn sedan, om hur mycket kakor pappa och jag hade tryckt i oss. Jag såg på hennes min att hon knappast trodde på mig.

För en tid sedan fick vi så datumet.

Datumet som tidsbegränsar vårt liv med finaste Jenna.

Tiden tickar obönhörligen på, och jag kan inte stoppa den.

Sju dagar finns kvar. 168 timmar.

På de här dagarna försöker jag ihärdigt att njuta av min finaste svarta hund. Skratta när hon stjäl. Skaka på huvudet åt bus. Torka när hon sticker in sin stora nos i mitt armveck och välter min temugg. Inte tycka synd om mig själv och torka tårarna när ingen ser.

Klappa henne varje gång hon ber, klappa lite till när hon inte ber, mysa i soffan, bjuda henne att ligga i sängen under täcket. 
Och jag går promenad på promenad och bara umgås allt det går. Försöker ihärdigt samla ungefär åtta år på sju dagar.

Åtta år vi inte får, åtta långa år som jag så gärna bara skulle vilja kunna ta för givet.

Dagar med Jenna, upplevelser, sorg och glädje. Upplevelsen av en grånande och åldrande hund. Upplevelsen av barnen som växer med en älskad fyrbent som utvecklas sida vid sida.

Minutrarna tickar på. Jag kan inte ändra på tiden, eller det som skall ske. Bara försöka fånga dagen, fånga förlorade år och fylla en ynkaste vecka med år som aldrig får bli.

Det är svårt. Och alldeles jättehemskt. 

Baka, baka liten kaka

Mellandottern bakar. Och det gör hon inte osedd.-) 

Tromben. Fortsättning

I mitten av april flyttade den Argentinske Tromben in i vårt hus.

Lilla bruna Tania kom ändå borta från landet i väster, med ett annat utseende, andra linjer och ett helt annat sätt än vi var vana vid.

Men nog var hon en dobermann! Pigg, glad, social, nyfiken och full av LIV!

Det där med liv fick vi känna på. Så liten hon var uppfyllde hon hela vårt hem, och snabbt fick hon namnet ”Tromben”.

Hon for fram likt en Tornardo, och jag som trodde jag kunde ganska mycket om hundar fick något att bita i vad gällde uppfostran. Som tur är var vårt yrväder underbart söt och hela familjen blev överförtjusta i henne. Mest jag själv… Och mellan svordomar och plock av sönderslitna kuddar, sopning av glasskärvor från husses glasögon, jagande efter Tromben över fält och åkrar (hon har ett sjukt intresse gällande fågelskådning) torkandes kiss i bilen (japp, du läste rätt!), på golven, mattor och säng hade vi också härligt roligt. För det är utvecklande att dela vardag med en sprallig unghund.

I skrivandes stund har vår busiga valp, utvecklats till en busig ungtik. Men hon har hör och häpna också lugnat ned sig ganska så rejält. Hon vilar faktiskt. :-) Ibland.

Vi jobbar på det där med Tornardo grejerna, och vi jobbar på det där med regler.

Till exempel vill vi här på Jean Dark att de regler vi har i familjen skall hållas. Bland annat att människorna sover i sina sängar. Och att hundarna sover i sina korgar.

Hm.....

Hästar Hästar Hästar

Idag har vi varit på utställning. Hästutställning.

Kul, roligt, intressant och annorlunda.

Hela familjen åkte och tjejernas kameror knäppte loss som värsta paparazzisarna. Eller hur det nu stavas? 

Och jag blev inte alls sugen på en finfin liten havremoppe. Nej, inte alls….. :-)

Många vill titta på sötnosarna

Snygghingsten

En av mina favvisar<3

Jag som är hundmänniska gillar inte blått.
Men på häst betyder det att  man är en vinnare:-)
Den här damen blev sedermera BIS

Den här gullisen hette Popcorn och var knappa året

Och den här herrn vann hoppklassen. 

Så här små söta tänder finns i munnen på en ca tremånaders babyhäst

Mammor måste alltid ha tålamod. Alla dessa ungar......

Men ibland sover de<3

Bubblor och Bild

Igår var det sol. Sol och varmt, vilket var tur för vi fick celebert besök.

Fotografen Linda Berggren som fotar barn, bröllop och lite till, ville testa att föreviga våra fyrbenta igen, och denna gång i vatten.
Fint, klart vatten med mycket ljus.

Vår POOL!

Husse sade nej. Inga, inga hundar i poolen i alla fall. Nej, nej och åter nej.

Men idag sken solen, och husse var på bra humör och vi fick fota hundar. 
I poolen:-)

Allt var fixat, undervattenskamera, dykardräkt, tyngder, handdukar, hundleksaker, köttbullar, videokamera och en massa annat man tydligen måste ha när hundar skall fotas i och under vatten.

Ja, vi hade poolen och hundarna också. Bara ett litet aber – våra annars helt tokbadglada hundar har aldrig fått vistas i vår stora badpöl ute, och de såg alla ganska skeptiska ut när vi drog fram en trappa och bjöd dem att hoppa i.

Ingen visade sig vara sugen, och våra helt galna bilder, de som vi trodde vi skulle få, uteblev.

Men med lock och pock, godis, leksaker och VATTEN blev flera av våra fyrbenta intresserade, och Linda och jag fick plötsligt lön för mödan.

Lönen med största L:et kom när katten Grisen bestämde sig för att testa det roliga. (Fast hon var måttligt imponerad när hon insåg att man blir J.Ä.T.T.E.B.L.Ö.T i en pool)

Att hon var en så duktig simmare visste jag inte, antagligen inte hon heller, och när vi fiskade upp henne och bäddade in henne i en stor, varm handduk surade hon upprört. När hon sprang in i huset var hon dock ren, klorrdoftande och ilsket söt. Hon satte sig på säkert avstånd på terassen och studerade oss nyfiket, säkert funderade hon över de otroligt korkade hundarna, som simmade och simmade.

Eftermiddagen gick fort, och plötsligt var vi färdiga. Efter lång tid i vatten var det skönt att duscha, klä sig varm och få mat i magen.

Och jag kan konstatera att fotografer är ett segt släkte. Vad gör man inte för sin konst:-)

Vanillas små fötter

Trött....

Lång dag.
Arbetat/städat/handlat/rastat/tråkigt pappersarbete/badat katt/vattnat blommor/lagat middag osv osv osv. Äntligen kväll. Natt. Zzzzova.

Vi har fyra kuddar i vår säng. I kväll får husse bara tre. Jäkla hund till Tromb vi har. Suck.

Året runt med fyrbenta

Häromdagen hade vi besök av tidningen Året Runt. Eller ja. Det var ju inte själva tidningen som kom, utan två glada tjejer som representerade själva alstret.

En journalist och en fotograf troppade upp på förmiddagen, fullastade med kameror, anteckningsblock, bandspelare och glatt humör.

De blev visade runt, klappade på hundarna, och ställde alleh (U)anda frågor. Frågor som jag sällan tänker på. I alla fall inte från deras synvinkel.

”Slåss de inte när ni har så många? Varför har den så korta ben? Blir de inte ledsna när de bara får äta två gånger om dagen? Varför älskar du hundar? Kan hundar tänka som oss? Vad tycker andra människor om att ni har så många hundar? Är det inte jobbigt med alla hussar och mattar som ringer och är oroliga över sina hundar och katter? Hur känns det att bli biten, HAR du blivit biten? Har du favortihundkunder? Om vi lockar med godis nu för att få fina bilder till tidningen, blir de inte upprörda om de inte får med en gång?”

Och så vidare och så vidare.

Våra egna hundar, samt de inneboende gästerna på pensionatet vi har, ställde glatt upp på fotografering, mumsade på de godisar som delades ut och nosade lättjefullt på den lite hundrädde journalisten.

Efter tre timmars grillning av frågor var jag alldeles tom i huvudet. Och när duon samlade ihop sina attiraljer och åkte till redaktionen drog vi en lättnadens suck. Drog på oss foppatofflorna, kröp in i fleecejackorna, fyllde fickorna med flottiga Frolic och traskade iväg med hundar i varje hand över åkrarna.

Tänk att måste vara sminkad och istoppad i en figursydd dräkt varje dag. 

Kan Du passa?

Kan du passa?

Vi har några kattungar som letar nya hem.

Två sphynxtjejer som snart är leveransklara, en är till salu, och en har vi tänkt sälja på halvfoder.

En siameskille som också snart är leveransklar som också behöver en fodervärd.

Vill du veta mer – kontakta oss

TACK Felicia Lemmeke för fina foton!

Jean Dark Whitney Houston 10 v

Jean Dark Whitney Houston

Jean Dark Winona Ryder 10 v

Jean Dark Winona Ryder

Jean Dark Whoopi Goldberg 10 v

Jean Dark Whoopi Goldberg

Sist, men inte minst, pangsnygga lilla Jack som letar fodervärd. 

Utöka familjen

Utöka familjen….?
Vi funderar på att utöka vår familj. Eller, ja, inte alla funderar på det. Inte husse såklart…. 
Men kanske har vi snart vår nya medlem i Vita Huset….. !

Vi tjejer har bestämt oss, och nu letar vi uppfödare och individ för fulla muggar. Det är spännande, intressant och annorlunda att titta efter något vi kan så lite om.
För även om vi kan en hel del om djur, kan vi väldigt lite, nästan obefintligt, om detta lilla nya vi tänkt skall bli en del av vår familj.

Den kommande helgen skall vi besöka tävlingar, se många djur, träffa uppfödare och försöka bilda oss en uppfattning om det vi tänkt skall dela vardag med oss. Förhoppningsvis åker vi sedan nedåt och besöker det land där vår blivande uppfödare huserar. :-)

Bara för att hon är så söt.-)

Hon är ju för söt. Gullig. Och fin.

Fast skenet bedrar. Strax innan bilderna knäpptes stal hon husses och min lunch. En varm, saftig och fin grillad kyckling. 

Vi fick fatt i henne under soffabordet. Resten berättar jag inte, men kycklingen återtogs. 

Den bruna tjuvungen surade ett tag, och gick istället loss på kattlådan. Eller innanmätet i den. Med munnen full -ni får inga fler detaljer (uuurk!) hittade jag henne sedan i vårt klädskåp med min finaste BH i munnen. Och den var inte längre i sin bästa form. Nej. 

Jag fick spunk, det får jag ofta så ingen bryr sig, och släppte ut vår Tromb på tomten. På vägen ned trampade hon på en liten dvärgpinscher, och jag tror hon skrattade när hennes pyttekompis flög iväg. Väl ute skrämde hon slag på kaninerna innan hon fladdrade iväg över gräsmattan. 

Jag stängde ytterdörren och drog en lättnadens suck.

Svensk Dobermannvinnare 2012

Svensk Dobermann Vinnare och BIR - Jean Dark Grabazzi
Svensk Dobermann Vinnare och Bästa Lydnadshund Jean Dark Kingdom 
Svensk Dobermann Vinnare och Bästa Veteran Jean Dark XLimited
Svensk Dobermann Vinnare och Bästa Uppfödargrupp Kennel Jean Dark 
Godkänd Lägre Klass spår - Jean Dark King Liqueur 


Årets viktigaste dobermann utställning  gick av stapeln i Degeberga,Skåne.
Dömde gjorde den engelska rasspecialisten, Mr John Hull, med välkände kennel Gaindyke. Jag är inte säker på siffran, men ca 60 dobermann var anmälda i kampen om Svenska Dobermann Vinnar titlarna.-)

Helgen bjöd inte bara på utställning - Rasmästerskapet innehöll även lydnad, bruks och bitarbete.

Vår ganska fullpackade bil anlände till hotellet halvsju lördag kväll, och jag tror vi alla tyckte det var underbart att slippa ut ur den svarta plåtburken vi suttit instängda i hela dagen.
Det är faktiskt ganska så otroligt vad lång tid det kan ta att köra dryga 55 mil. Fast det är är klart, om man nu skall köpa godis, fika, rasta hundar, röka, kissa, äta lunch, köpa en latte, kissa igen och bara stäcka på benen, ja då TAR det tid. Men vi kom fram till slut PHU:-)
Strax efter sju hade vi hunnit rasta och mata hundar, tvätta av oss resdammet och hitta till den av klubben, utlysta middagen.

Kvällen blev toppen. God mat och en massa härliga dobermannvänner att babbla med, gjorde att vi hade svårt att slita oss i tid. Men efter kaffe, glass och goda skratt, mest till Bennie som bjöd på en fantastisk, sprakande karaokedans (jag har sällan skratta så mycket, TACK Bennie!!) blev det natt och ladda inför morgonens bravader.

Söndagen blev en härlig dag, Skåne bjöd minsann på strålande sol, värme och riktig sommar!
Eftersom jag fortfarande är seg efter alla mil, sova i en hård hotellsäng, vara ute hela dagen i stekhet sol, visa hundar, och mest äta onyttigt, dvs s.O.c.K.e.R,  tänkte jag faktiskt bara bjuda på en bildbomb och lite av våra resultat.

TACK till Ammi, Liselott, Jonathan och Felicia för en härlig resa med massor av skratt. Tack också Yosette för hundpassning på utställningen och tack till alla vänner, valpköpare och härliga dobermannmänniskor för kul och givande samvaro under helgen!

Största TACKET går dock till Södra LO:ts styrelse, förstås med Eva och Bennie i spetsen, som planerade, jobbade, slet och tog av sin tid och kraft för alla oss andra!

Strongt jobbat, Ni har alla gjort ett hästjobb!

ZTP V1A BH KORAD NO UCH VDH CH C.I.B SDV ungh-06  NORD V -06  SCAND DOB W-08  OG SÛD Austria W-08  Vice World Winner -08 NO V-09 SDV-10 SDV-11 SDV 12
Jean Dark Grabazzi 

Grabazzi har just blivit BIR!!!

Grabazzi och en del av hans familj

Grabazzi tog det hela med ro. Han är ju ganska van...:-)

Grabazzi BIR, grattis till Dirty Diana V Nobel Line som blev BIM

SDV- veteran 11 & 12
Jean Dark XLimited 10. 5 år

Jean Dark XLimited

Jean Dark XLimited

Svensk Dobermann Vinnare Lydnad
ZTP V1B BH IPO II BSL III SPH I SDV ungh-09 Neumünstersiger -09 Vice World Winner -10
Jean Dark Kingdom med matte Tessan

Jean Dark Privilege, EX, CK och tvåa bästa unghund

Domaren klämmer och känner
Jean Dark Privilege

Och så springer vi
Jean Dark Privilege

Jean Dark Privilege

Mera spring

Och solen skeeeen över Skåne

Jean Dark Rare Gold

Dagens mesta, gladaste deltagare,
och enligt domaren; "A handful to handle" Jotack. jag håller med:-)
Jean Dark Rare Gold

Jean Dark Xinnamon var med och hejjade på storebror Grabazzi

Svensk Dobermann Vinnare jun-12 Dobiáco Gazzendie
e. Korad SE V-11 C.I.B VDH NO UCH NORD JV-10 Jean Dark Kanon u. Dobiáco Barbarozza 

Jean Dark Snö Of Sweden "Svea"

Lilla Svea hittade en kamrat att busa med

De åtråvärda Svenska Dobermann Vinnar titlarna
inklusive rosepetterna som Alla helst vill ha:-) 

Mmmmmm, vatten är gott när det är varmt :-)

Jean Dark Grabazzi 

Så här glada blev vi när vi vann!! 

TACK Felicia Lemmeke för alla fna fotografier!