fredag 30 mars 2012

Klok som en bok, alla borde läsa. Och ta till sig

TWENTY BASIC BREEDING PRINCIPLES
by Raymond Oppenheimer

1. Don't make use of indiscriminate outcrosses. A judicious outcross can be of great value; an injudicious one can produce an aggregation of every imaginable fault in the breed.

2. Don't line breed just for the sake of line breeding. Line breeding with complementary types can bring great rewards; with unsuitable ones it will lead to immediate disaster.

3. Don't take advice from people who have always been unsuccessful breeders. If their opinions were worth having they would have proved it by their successes.

4. Don't believe the popular clichè about the brother or sister of the great champion being just as good to breed from. For every one that is hundreds are not. It depends on the animal concerned.

5. Don't credit your own dogs with virtues they don't possess. Self-deceit is a stepping stone to failure.

6. Don't breed from mediocrities. The absence of a fault does not in any way signify the presence of its corresponding virtue.

7. Don't try to line breed to two dogs at the same time; you will end by line breeding to neither.

8. Don't assess the worth of a stud dog by his inferior progeny. All stud dogs sire rubbish at times. What matters is how good their best efforts are.

9. Don't allow personal feelings to influence your choice of a stud dog. The right dog for your bitch is the right dog whoever owns it.

10. Don't allow admiration of a stud dog to blind you to his faults. If you do you will soon be the victim of auto-intoxication.

11. Don't mate together animals which share the same fault. You are asking for trouble if you do.

12. Don't forget that it is the whole dog that counts. If you forget one virtue while searching for another you will pay for it.

13. Don't search for the perfect dog as a mate for your bitch. The perfect dog (or bitch) doesn't exist, never has and never will!

14. Don't be frightened of breeding from animals that have obvious faults so long as they have compensating virtues. A lack of virtues is far the greatest fault of all.

15. Don't mate together non-complementary types. An ability to recognise type at a glance is a breeder's greatest gift. Ask the successful breeders to explain this subject-there is no other way of learning. (I would define non-complementary types as ones which have the same faults and lack the same virtues.)

16. Don't forget the necessity to preserve head quality. It will vanish like a dream if you do.

17. Don't forget that substance plus quality should be one of your aims. Any fool can breed one without the other!

18. Don't forget that a great head plus soundness should be another of your aims. Many people can never breed either!

19. Don't ever try to decry a great bull-terrier. A thing of beauty is not only a joy forever but a great bull-terrier should be a source of aesthetic pride and pleasure to all true lovers of the breed.

20. Don't be satisfied with anything but the best. The second best is never good enough.

torsdag 29 mars 2012

Parat och klart!



Jag har alltid sagt att upprepningar är dödstrist. Och det kan det vara. Beroende på vad man upprepar.-)

Jag har t.ex. sett musikalen Mamma Mia fyra gånger. Den fantastiska Fantomen på operan tre gånger, och planerar för fullt en resa till London för ytterligare ett Da capo. Och nämner någon Pretty Woman eller Dirty Dancing, ja då är jag skyldig till hur många visningar som helst…..!

Nåväl, jag tycker i alla fall att upprepningar är trista. Mest tycker jag så när det gäller aveln.
Man kan alltid förbättra något, man behöver hela tiden hitta nytt blod och bredda sin avelsbas. Och därför finns sällan anledning till att upprepa en kombination...
I många, många år har jag arbetat så, och ytterst sällan gjort om kombinationer. Sällan händer det, och uteslutande har jag valt den vägen på grund av att jag själv av ett eller annat skäl inte fått den tik jag velat ha för framtida avel.

Så blev det också i vår förra kull, då vår käre (?) Hundgud valde att ge oss fem, fantastiska, underbara, stiliga och härligt framåt och sociala valpar. De hade bara ett enda gemensamt fel - alla var utrustade med snopp.
Vi hade en uppsjö väntande, längtande och ivriga valpköpare som skulle ha tik, och alla blev lika snopna -och utan valp- som vi själva.
Skall man föda upp måste man liksom bara ha en tjej. Eller om man har en hane hemma. Två dobermannhanar bör man absolut inte ha under samma tak, men det kan få bli ett annat blogginlägg:-)

Nu har jag surat klart och bestämt mig för att utmana ödet en gång till.
Valparna vi fick var enormt tilltalande, framförallt hade de alla en ovanligt stabil, trygg och social mentalitet, spetsat med den så viktiga snällheten och förmågan att koppla av och INTE pipa/stressa och ha svårt att koncentrera sig.

Jag vill helt enkelt ha en tik för vidare avel, och därför har vi bestämt att para ytterligare en gång med den fantastiske estländska storvinnaren, Pando.

Blivande mamma är vår egna Korad Jean Dark Kia Ora, en härlig, arbetsälskande och genomsnäll tik med det mesta av det bästa vad gäller de egenskaper jag håller så högt i vår ras.
Tyvärr har hon få meriter, och så kan det bli när man hamnar mitt i småbarnsåren i en flerbarnsfamilj.
Jag har dock alltid varit av den åsikten att meriter och titlar (även om de är angenäma) inte nedärvs, utan det är avelshunden i sig själv man mest av allt skall titta på, samt även dennes alla syskon och övriga släktingar.
Inga linjer är perfekta, men här återfinns många hundar med fina egenskaper och inte minst Kylie Minogue som är mamma till Pandos förra kull hos oss.

Vi hoppas såklart på en upprepning, och väntar med spänning på vad som komma skall:-)

Valpar väntas i maj/juni färdiga för leverans i början av augusti. Företrädesvis vill vi att Du som är intresserad kan tänka dig ett aktivt liv med din hund, och då vi har en hel del förfrågningar på tikar är det bra om du vill ha hanhund.

Maila oss gärna om du vill veta mer
Läs mer om pappa Pando här http://web.zone.ee/Pando/




e. IPOIII KK3 ZTP V1B ADpr EST LTU JCH LIT JW -09 FIN CLUB W-09 EST CLUB W-11 EST & LE& LIT& RYS & VITRYSK & FIN & POL & BALCH Yacheero´s Pando Pandero
(e. EST LV LTU BLR RUS UA PL BALT CH BALT EST LV LTU JCH ZTP V1B IPO 1 PJK 3 KK 3 BH Yacheero´s Dero Descaro 
u. INT LTU LV EST BALT BLR RUS UA PL CH LTU RUS BLR EST JCH LV W07 LV Cl W ZTP V1A IPO2 
Odette Hanired del Rio Bianco)

HD-A 
AD-UA
Fulltandad m korrekt bett 
CAH - UA
VWD-UA
PHTVL/PHPV Katarakt-UA
DCM-UA 2011
IPO III 






u. Korad Lp Jean Dark Kia Ora

(e. KORAD NUCH SDV ungh-04 NDV-05 Neumûnstersieger 05 
& 06 SDV-06 Scand Dob W-06 FDV-08 
Jean Dark Yang 
u. KORAD SDV ungh-03 SDV-03 KBHV-03 NORDV-03
SV-04 SDV avel-06 SDV -06 
Smart Wood Hills Lóréal)

HD-B
Fulltandad med korrekt bett
PHTVL/PHPV Katarakt - UA
DCM -UA 2011


onsdag 28 mars 2012

Två dobermannkullar

Ja, två dobermannkullar är det tänkt att vi skall ha i år. Vi har planerat för det, men man vet förstås aldrig vad Hundguden själv tänker sig...:-)

Hursomhaver, imorgon är det dagen D. Håll tummarna att vår fina Kia tycker att den utvalde herrn passar hennes kräsna öga.

tisdag 27 mars 2012

Ixodes Ricinus

Ixodes ricinus och Lumbricum terrestris är namn jag fick inbakat i huvudet när vi för tusen år sedan fick vår djurvårdarutbildning av engagerade och kunniga lärare.
Nästan all kunskap var värdefull, dock kan jag tycka att de latinska namnen inte har fört mig så långt framåt som mina lärare kanske hoppats på. :-)

Varje år minns jag dock min äldre, tyska lärare, alla hans historier och fantastiska kunskapsbank. Samma sak med hans yngre, vargälskande kollega, som också inpräntade latinska namn hos oss elever. Under våren.

Och nu är det dags. Årets vidrigaste, äckligaste och i mina ögon, mest onödiga parasit, är på plats. Vi plockade FEM kryp från hundarna igår, och genast har Frontline (droppar i hundens nacke) införskaffats.
Alla hund och kattägare bör känna till hur man undviker dessa djur, och framförallt hur sjuka våra fyrbenta (och vi själva) kan bli av de sjukdomar fästingen kan smitta andra med.

År 2000 miste vi vår egna Prins, Kenzo, i en fästingburen sjukdom. Det var alldeles förfärligt, och jag önskar ingen att uppleva alla de sjukdomar en hund kan få när den smittas med Erlichia (eller kanske Borrelia).

Var rädda om era hundar och katter!

Här kan man läsa mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4stingar




måndag 26 mars 2012

Jag har tänkt på en sak


Ja, jag tänker på många saker. Det flyger och far genom huvudet, än hit, och än dit. Ibland vill de ut, de där tankarna, och har jag tid hamnar de på pränt.

En sak som slagit mig är hur vi är, vi människor. Sällskapliga, sociala varatillsammansvarelser.
Vi pratar, har kroppskontakt, sjunger, sportar, dansar, jobbar, är lediga, myser, äter, bantar, sover, är vakna, etc etc etc ihop. Tillsammans. Allt vi gör vill vi gärna göra med andra. Inte ensamma.

Jag har funderat över att så många inom en kategori starkt intresse, inte kan umgås med andra inom samma område..? En del golfare kan inte leka med andra golfare.
En del hästmänniskor umgås inte alls med varandra, och många av oss katt och hundmänniskor umgås hellre över rasgränserna än med varandra. Knasigt egentligen. Varför kan vi inte mötas i vårt stora gemensamma intresse och hobby? Varför sitter vi hellre ensamma på tävling, än umgås med antagonisten på andra sidan, visserligen har hon/han samma ras som jag, ”men det är också den enda likheten”.

Vi har ordspråk som ”Ensam är stark” ”Bara de ensamma kan mötas” ”Bättre ensam än i dåligt sällskap” ”Det finns vägar så smala att man måste gå dem ensam”.

Det finns massor mer, men sanningen är helt enkelt att ensam är inte stark. Ensam är ensam. Helt enkelt. Kort och gott.

Jean Dark Rare Gold med kompisen Jean Dark Ior.
Inte ens samma ras. Men bästisar ändå


söndag 25 mars 2012

Hej. Jag är ny på Vita Huset

Och jag är lika rödhårig som min mamma:-)



The White House Proudly Present
The I-Triplets



Piiiiip! Jag vill inte vara här uppe

En ny liten världsmedborgare. Eller Borgarinna.:-)

Här är vi än så länge tvillingar


lördag 24 mars 2012

Vi har tystnadsplikt



Ja, det har vi bestämt oss för. Tystnadsplikten gäller vårt arbete, och framförallt de hundar som bor hos oss då och då när matte och husse är på semester. Ingen skall känna sig orolig att vi pratar om deras hundar, och det gör vi förstås inte. Bara idag.

På ett hundpensionat händer en massa saker. Mest roliga - hundar är underbara! Och de är olika; små, stora, korta, långa, tjocka, smala, vita, svarta, lugna, vilda, glada och ibland ledsna. Alla möjliga individer kommer till oss, och nästan alla är härliga, älskade hundar som bor här på semesterkollo medan matte och husse är upptagna.

En del av de här fyrbenta minns jag alltid lite mer. En del hundar är lite sådär extra speciella.

Som Sigge.
Sigge är chokladbrun och en vorsteh. Han har underbart snälla ögon, antagligen för att hela han är underbart snäll.
Lydig, lyhörd, mjuk, följsam och med en alldeles speciell kärlek för oss människor. Sigge vill inte vara ensam. Han vill vara med oss mest hela tiden.

När man vill vara med människor hela tiden kan det ibland vara jobbigt att vara hos oss på Vita Huset. Alla hundar kan ju inte springa omkring oss nonstop. Det flesta tycker det är okey, bara de får motion, kärlek, mat och kanske lek med en kompis. Sigge tycker inte det.
Han tycker inte det så mycket så jag har resignerat.
Han får följa med mig på mina dagliga strövtåg med tjejerna. Han hänger med på utflykterna med döttrarna, om vi skall åka bil någonstans eller bara ut och fixa på tomten. Det känns plötsligt som om vi i familjen Lemmeke har ett knippe dobbisar, pinnar, kineser och en vorsteh!
Våra hundar verkar tycka att den snälla nykomlingen är okey, och Sigge själv är jätteglad så länge han får vara med oss.

Nu är det så att den vänliga hanen behöver ett nytt hem. På grund av ändrade familjeförhållanden måste Sigge med de snälla ögonen få en ny familj, och jag som träffar så många olika hundar är plötsligt engagerad och omåttligt känslosam. Sigge måste få ett bra hem, där han blir jätteälskad. Det är han värd. Han älskar alla oss människor så förbehållslöst och är så snäll och tillitsfull. Det känns viktigt att vår bruna gäst får ett bra liv.
För han kan ju inte stanna hos oss, vi har redan så många vovvar….

Känner Du någon som vill ha en fin, vänlig och sällsamt gullig kamrat. Är du intresserad själv? Har Du tid för en härlig, snäll kille i sina bästa år, som kommer att göra vad som helst för dig, bara han slipper vara för mycket ensam, får lite uppmärksamhet och motion. En kille som ger fantastiskt mycket till den som vill leva med honom vid sin sida.
Maila mig, så berättar jag mer.





fredag 23 mars 2012

Fast i chokladfabriken

Det har trillat in en hel del mail angående lillan. Många undrar om henne, och jag kanske skall tillägga att även hon är kuperad. Tyvärr. Det är inte ett val jag har tagit, och inget jag är glad över - vi vill ju tävla. Men för mig är det viktigaste att ha bra hundar i aveln, och jag vill ha den bästa, oavsett svans eller öron.

Vidarebehöver vi fylla på med svart, vi har mycket brunt på Jean Dark. Dock är de två bästa i de bästa av kullar jag kunnat nosa upp, bruna. Ja, bruna. So, here we go again. Ytterligare choklader till oss:-)

Tack för mailen, jag skall tänka lite, och återkommer.

torsdag 22 mars 2012

Mycket vill ha mer


För en tid sedan bokade jag en mycket lovande dobermannvalp. Jag är enormt glad över henne, och har stora förhoppningar och tankar om vad hon skall kunna utveckla sig till. Å andra sidan är valpar, valpar och mycket kan hända på den långa vägen av utveckling.

Samtidigt med min valps kull finns på hennes uppfödares kennel ytterligare två kullar. Och den ena innehåller ett knippe valpar som i mina ögon är oerhört intressanta. Uppfödaren är mån om att jag skall bli nöjd, och har erbjudit mig förstavalet på tik även i denna kull.

Så.
Nu står jag här med två fantastiska tikvalpar, och jag vill ju ha båda.
Fast jag har gjort mitt val - man måste ju kunna välja. Eller, måste man det? Jag hatar att välja när det är svårt. Då vill jag ha båda. Så har jag alltid varit. :-)

Jag tänker att det kanske finns någon därute som vill deläga en supersötsnygglovande liten fröken - hon är åtta veckor nu, och bör landa på svensk mark om ca två månader.

Skriv och berätta om dig själv, och vad du tänkt dig med en ny hund. Kanske kan vi hitta ett sätt att samarbeta.

Nedan är den förstfödde, hon är lite äldre än sin kennelkompis. Men mycket typlik.


8 veckor

12 veckor

16 veckor


onsdag 21 mars 2012

AJ! Det gjorde JäTtEOnT!



Idag blev jag biten i ansiktet. En pytteyggebit från ögat, och mitt i planeten. Det ser ut som om jag fått stryk av någon större människa….. :-) Fast det har jag inte.

Snarare en av våra fyrbenta kunder som tyckte jag var en ovanligt dum och knäpp hunddagistant, och resolut tog saken i egna tassar. Eller, rättare sagt mun.

Som tur är har jag snabba reflexer och hann undan med en rejäl smäll, ont i hela huvudet, ganska mycket blod och en rejäl förskräckelse. För jag vet väldigt väl vad som kunde ha hänt……. Och jag hann tänka massor där jag stod med ett argt stycke raggresande hund som försökte bita både i armar och händer, innan den lugnade ned sig och vi kunde gå hem.
Vovven var ganska obekymrad, det goda humöret kom snabbt tillbaka, medan jag kände mig ganska mycket mer tilltufsad.

Under alla år jag har haft hund har jag ogillat hundar som bits. Och ännu mer har jag ogillat våra dumma bortförklaringar. För vi tvåbenta är otroligt, himla jättebra på att hitta passande orsaker till varför våra hundar gör saker som inte är bra.
”Den blev skrämd som liten” Den har blivit påhoppad av en svart hund för femtiotvå år sedan, så nu hatar den alla svarta hundar, det får man ju förstå” , ”Den hade en dålig barndom”, Den förstod inte hur du menade, så den bet dig”, Du gjorde fel, sade fel, betedde dig fel, så du blev biten, sorry, ditt fel”, ”Den är sjuk, har leverfel, sköldkörtelfel, migrän, eller bara en dålig dag, så den bet dig”.
”Min hund blev skrämd av blablabla, så nu kan den bita dig, men det är hunden det är synd om”. ”Det är ingen stor hund, så då är det inte så farligt”

Jag anser att en BRA hund har en bitspärr.
En BRA hund biter inte människor, och absolut inte människor den känner. Det är fel. Så fort en hund har bitit, släppt och biter igen, är den ingen bra hund att ha i samhället. Så tycker jag.
Det spelar ingen roll om den är VÄRLDENS BÄSTA BRUKS/IPO/LYDNAD/DRAG/AGILITY/UTSTÄLLNINGSHUND. För den är en dålig hund. En dålig hund bits, en bra hund biter inte.
Det spelar ingen roll om det är en dobermann eller en dvärgpinscher. Pudel eller tax. Bra hundar biter inte människor.

Vem skall se till att de inte bits?
Vi.

Vi skall avla på snälla hundar. Vi skall avla på hundar som tycker om människor och har en bitspärr.
Vi som älskar hundar skall se till att samhället tycker om hundar, och inte förbjuder våra fyrbenta vänner än här och än där.
Det hjälps inte om en hund är aldrig så bra att arbeta med - eller tävla med.
Den F.Å.R  I.N.T.E  B.I.T.A  M.Ä.N.N.I.S.K.O.R

Vi har alla ett enormt ansvar, speciellt vi som föder upp och tävlar.

Turligt nog älskar jag hundar över allt på jorden. Men jag kan säga att det är otäckt och det gör ont  att bli biten i ansiktet. Och i hjärtat.
Hunden är människans bästa vän. (Och vice versa) Det måste vi komma ihåg. Den blir vad vi avlar till.



tisdag 20 mars 2012

Nästan bara tior


Korad BH ZTP V1B IPO I BSL III SDV ungh-09 Neumunstersieger 09
Vice Worldwinner 10 SEUCH TYS CH Jean Dark Kingdom

Jag gillar inte riktigt ordet ”nästan”. För det betyder ju inte ända fram. Men häromdagen blev nästanordet väldigt, väldigt okey, även för mig:-)

Tessan och hennes Kinge tävlade nämligen på Malmömässan, inomhus, trångt, massormassor med människor, mat, varor, löptikar, ben, fötter, ljud, HUNDAR, grejer, publik, akustik, kalabalik.
Och stress. För det är det alltid i stora inomhusmässhallar.

Där debuterade vår finaste KingeKung i lydnadstävlingens svåra konst, och även om det är roligt, så vet alla som tävlat lydnad, också hur svårt det kan vara att få ihop fina poäng.

Max är 200 och varje betyg hunden uppnår multipliceras med en redan bestämd koefficient. Kinge, vår trygga, glada, arbetspositiva bästaste dobermann gjorde precis så som jag bara älskar med de bästa av de bästa.
Inget pip, inget gnäll, ingen stress, ingen lös mage, inget skall eller söndertrasande av filtar i bilen. Och inga utfall till höger och vänster.
Kinge bjöd på sig själv, sov mitt i röran -på rygg!- skrattade med sin vänliga mun och bara gick in och ÄGDE plan när det var dags. Han fokuserar och koncentrerar. Lägger inte onödig energi på annat.
Detta i kombination med en fantastisk matte som bygger sin träning på kärlek och förståelse för sin bästa vän, givetvis också med krav, men med snälla händer, blir resultaten ofta fantastiska. Och det blev de den här dagen!

Kinge och Tessan fick en 8.5 och sedan BARA IDEL TIOR, (vilket renderade duon hela 194 poäng)!!!!!
Hatten av Tessan, jag är nästan mållös! Härligt, fantastiskt och underbart resultat!

Kinge bjuder gärna på sig själv, och älskar livet:-)

<3

Tja, vad skall man säga...? :-)

måndag 19 mars 2012

Alldeles nyss


Alldeles nyss parads mamma Dolly.
Alldeles nyss vankade en stor mage runt i vårt hus.
Alldeles nyss föddes en liten, liten babyunge.

Alldeles nyss hoppade, klättrade och busade lilla, söta babyTwiggy omkring här och var i vårt hus.
Alldeles nyss låg mamma Dolly ömt omslingrad med sin marsipanfärgade unge i dotterns säng.
Alldeles nyss var vi hos veterinären, vaccinerade, besiktigade och chipmärkte den lilla blivande flyttfågeln.

Och alldeles nyss lämnade hon vårt hem, fint nedpackad i filtar i sin nya mammas korg, på väg till sitt nya hem. Långt där borta.

Vad knasigt tomt det blev.







söndag 18 mars 2012

Nya bilder

Efter en mastodontresa till Malmö tur retur, sena kvällar med skojsigt sällskap, tidiga morgnar och låÅåÅåÅång dag i mässhallen anlände vi sent hemma och tumlade i säng.

När jag slog på datan för att kolla mailen hade efterlängtade bilder på nykomlingen tickat in. Och vilka bilder! Sol, värme och en chokladprinsessa som snart skall bli min strålade i kapp. Det känns så spännande, och för er som också undrar publicerar jag en av fotona på lillan.
Hon är redan döpt, men ingen -utom jag- i familjen gillar namnet, så hon får vara anonym ett tag till:-)

Vår lilla nya fröken. Pigg, busig, sprallig och totalt cracy, enligt sin uppfödare.
Phu, vi får njuta av lugnet i Vita Huset tror jag, för snart är det väl slut på det.....

lördag 17 mars 2012

Lördag


BIR och BIG-2
Jean Dark Endless Love med matte Evelina

Här tävlas det! :-)

Dobermannspecial i Sollentuna, och jag är inte på plats. Det känns konstigt. Roligt var att det gick bra för hundarna och sms från glada och engagerade ägare trillade in med jämna mellanrum.

Slutresultatet blev JÄTTEbra för Jean Darkarna: Etta och tvåa bästa hane från oss, tre av fem hanar med Ck från oss!
Tre tikar fick Ck på hela dagen, en från oss och hon blev även trea bästa tik.

STORT GRATTIS till
Jean Dark Miracle 3.a bästa tik, Korad KBHV-10 C.I.B NOUCH Jean Dark King Liqueur som blev BIR och till vår ”lilla” Jean Dark Nike som plötsligt inte längre är liten - han blev tvåa bästa hane!!
Unga Jean Dark Privilege blev tvåa i unghundsklassen med CK, jättegrattis till Jonathan, Elaine, Katja, Ulf, Maria, Anna och Magnus!!

Samtidigt med specialen var där även en inofficiell utställning, och där tävlade Jean Dark Endless Love tillsammans med lillmatte Evelina. Duon sparkade fint ifrån sig och blev BIR och BIG-2!!!!!
BIM gick till Jean Dark Love Me Do och matte Linda. Supergrattis till er Kinestjejer, så skoj att ni gör så fin reklam för våra glada Jean Darkare.-)

Själva var vi en tripp i Malmö, det var fantastiskt. Videung, Tussilago, och en bunt med små gula, vita och blålila blommor trängdes överallt, på varenda gräsmatta och luften var behagligt varm och riktigt solig.
Vi anlände på kvällen, och när vi steg ur bilen fick vi uppleva den tidiga skånska våren. 9.5 plusgrader bjöd Moder Natur oss på i väderväg, och när vi skulle åka hem dagen efter hängde jag läpp och kände att jag helst ville bli skåning. Sol och värme är såå NICE:-)

TACK Liselotte, Cathrin och Felicia för en toppenresa!!


fredag 16 mars 2012

Barnvakt


Igår var jag barnvakt till en liten livsnjutare.
Han kom strax efter lunch, bars in på sin mattes armar, lite yrvaken eftersom han somnat i bilen på väg till oss.
Ganska snart kände han igen sig och blev JÄTTEglad! Det blev jag också, och det var härligt att få den lilla varma, runda kroppen i famnen och nöjd bar jag in honom i huset.

Rulle, som han heter, sprang nyfiket och glatt omkring på rultiga ben, upptäckte allt igen, och fick syn på katterna. Många katter är det i Vita Huset, och fast jag sade till honom kunde han inte låta bli.
Med förtjusning, fart och fläkt sladdade han runt hörnen, föll platt på parketten och tuggade vilt på den del av den stackars katten han fick fatt i. Att han plötsligt avbröt kattmördandet berodde inte på mig, utan på doften han fick i näsan. Tvärt slutade han, vände riktning och fart mot tallriken med kattmat. Vi sprang samtidigt, och när jag ryckte undan skålen hade den lilla bruna killen redan munnen full, tuggade och svalde medan han sprang mot nya äventyr.
Någon annan hade också proppat munnen full av kattmat, och tyvärr också blivit överfull, dvs lagt en mindre mysig hög med uppspydda matrester på mattan precis vid Rulles fötter. Han upptäckte det givetvis, och hann svälja allt lagom tills jag var framme vid honom och försökte bända upp den lilla envisa munnen och hälla ut eländet. Han svalde glatt, slickade sig kring munnen och sprang mot nya äventyr.

Jag bestämde mig resolut för att han nu behövde kissa, tog honom under armen, och gick ut på tomten. Som den duktiga lilla Prinsen han var, kissade han med en gång och studsade sedan lyckligt iväg och tittade på Sofias kanin. Den var rolig! Vi betraktade den lilla gnagarfröknen ett tag, och sedan gick vi upp i huset igen. På vägen träffade vi äldsta dottern, hon som inte gillar hundar något vidare längre, men dock Rulles matte, och därför gav hon den lilla valpen en lätt kram och sade hej. Han hejjade förtjust tillbaka, och dottern fick en rejäl smocka i pannan, ett bett i näsan och en lerig liten tass på benet…. Jag så urskuldande ut, och förklarade att ”Rulle är faktiskt en baby, liten du vet”. Som om hon inte visste det…. Vi suckade båda och jag styrde kosan efter den kavata herrn, som redan var på väg på nya äventyr i huset.

Han hade hittat husse i familjen, och charmat även honom. De båda lekte för fullt på vår stora vardagsrumsmatta, och tennisbollar och pipleksaker flög hej vilt omkring. Men Rulle var glad, och hans nya kompis verkade också gilla den buslyckliga valpen.
Jag passade på att ta fram alla mina tråkiga pappersjobb, och strax jag börjat kissade min lilla barnvaktsunge på golvet, sprang i det och hoppade på mig. Det rann nedför byxbenet, och fläckarna bredde ut sig på mina jeans.
Nu var den vilda babyn trött och ville kramas.

Vi torkade -eller jag torkade- Rulle sprang sin väg med hushållspappret och när vi äntligen var klara tryckte jag ned den lilla kämpen i mitt knä och motsträvigt somnade han med en djup suck medan jag målmedvetet hamrade på tangenterna.

Det var ganska mysigt att sitta där och jobba, med hela knäet fullt av en varm och gossig valp. Och när hans matte strax därpå dök upp och hämtade sin lilla buse kändes det plötsligt tomt och tyst när de gått.

Det kändes som om hela Vita Huset drog en suck, phu, det är jobbigt med små aktiva busar!
Men också härligt, levande och underbart.
Snart kommer vår egna lilla Vilda Baby, och det känns hur spännande som helst. Hon anländer i mitten av April, och jag hoppas hon överlever den enormt långa flygresan på 23 timmar. Lilla skrutt.
Under tiden fram till dess skall jag insupa kraft och energi - det tar på krafterna att vara Valpmamma:-)

Den Vilda Babyn funderar ut nya hyss

Rulle pustar ut lite. :-)

torsdag 15 mars 2012

Skrynkelbilder

Så har Felicia varit framme med kameran igen, och Gummibarnen fastnade fint på bild:-)
De är söta som socker, tycker vi själva, glada, tjocka, runda och supernakna. Dessutom är de pigga och far runt som ett gäng myror med långa ben. De hoppar och far som popcorn över golven, och när man skall röra sig och nakenkattungarna är i vägen måste man gå med hasande, korta steg för att inte snubbla på dem:-)

Här är de sju veckor

Jean Dark Uma Thurman

Uma är svartvit, men även tabby. Och hon har världens sötaste lilla svarta näsa:-)

Jean Dark Uncle Sam

Sam är kullens enda kille,
och han har fullt upp med sina buuusiga syrror.
Snart kommer han till dig Isac:-)

Jean Dark Ursula Andress

Ursula är en kelgris som älskar att kramas och vill ha alla leksakerna själv:-)

Ursula

Jean Dark Ulla Winbladh

Ulla är en liten kopia av mamma,fast med ännu starkare vilja och åsikter.
Är man padda så är man:-)
 Ulla är efterlängtad och väntad på hos en uppfödarkollega. Roligt och spännande med samarbete! :-)

"Så här skall man posera om man är en dobermann"
Jean Dark Ulla Bella

Ulla Bella har en lillmatte som ibland kommer och hälsar på,
och läääängtar efter sin lilla nya kompis

tisdag 13 mars 2012

2002 03 13


13 mars. 2002.
Mitt mesta minne av vår kull som föddes för tio år sedan är att de bodde i vår ena dotters rum.
Där inne låg de i lugn och ro, tillsammans med mamma hund, lyssnade på My little pony musik, medan tjejerna ritade, pysslade och grejade. Rummet andades ro, valplukt och mjukt mörker.

Jag minns att vi skulle resa bort en helg, och valparna som fortfarande var ganska nykläckta skulle få en barnvalpvakt.
För att spä på min oro att resa bort, fick de små dessutom en förkylning, och den stackars valpvakten var nog lika nervös som jag.

Allt gick förstås bra, valpvakten var en klippa, och mitt nästa minne är hur kullen utvecklades, växte och plötsligt var de utflugna. Tiden går så fort..

Under åren som gått har jag träffat flera av dem på vårt hundpensionat, många är kunder hos oss, och det är fantastiskt att få träffa dessa snälla, vänliga och sunda vovvar, och samtidigt minnas de knubbiga små valparna på dotterns rumt. Tänk att det är samma hundar…?!

Stort GRATTIS alla Jean Darks X-dobermann på 10 årsdagen! 

Tack till alla mattar och hussar för glada tillrop i gästboken och mest av allt, för att NI alla tar så fint hand om era hundar!

SDV veteran LP  Jean Dark XLimited
10 år!!

XLimited och matte Eva


lördag 10 mars 2012

Tomt Tomt Tomt


Det är jättetomt i Vita Huset. Grabbarna Grus har flyttat!
Blå, Omärkt Svart, Omärkt Brun, Orange och Grön finns just inte mer. Det är faktiskt ganska så tyst efter de vilda femlingarna, i skostället ligger inget längre huller om buller med utdragna sulor och inga filtar/plastleksaker/tuggben/andra stöldgods ligger i en kisspöl på golvet:-)
Inga bajskorvar är upptryckta på väggarna, och tidningspappret är inte hackat i småflis överallt. Man kan säga att det inte längre ser ut som om en tromb farit fram i huset:-))))

För kort tid sedan sprang de fem kavata busarna runt här hemma och pysslade med allehanda saker.
För ännu kortare tid sedan satt de i famnen på roskindade, glada och förväntansfulla hussar och mattar i min hall. Invirade i nya fina fleecefiltar fick de en hejdåpuss av mig, och så försvann de ut i livet.

Redan har sms:en trillat in, och de små verkar trivas och sätta fart och fläkt på sina nya hem.
Lycka till med era nya familjer, Morris, Ramses, Dexter, Rebel och Rulle!

Hela högen med mamma Smilla


Ramses

Dexter

Rulle

Rebel

Morris