fredag 12 maj 2017

TJENA TJENA!


Tjena, tjena alla som läser bloggen!

Nu har hon åkt igen, Flisan alltså. Och hon tog med sig några kompisar som enligt hörsägen vunnit en del idag. Happ.
En del går på show och får godis, klapp och kram, och en del får stanna hemma liksom.
En del roar sig, och en del ..... roar sig inte. Mmmm.
Jag är som vanligt lämnad kvar, med hon den sura. Jag säger inga namn, så trampas ingen på tårna, men ni vet vem jag menar va? *Himlar med ögonen*

I hemlighet kallar jag henne för Tant.Punktmarkering.Com.
Alltså, det är JAG som är punktmarkerad, och alla ska heeeela tiden veta var jag är. Faktiskt så är det superjobbigt - men mest för dem. Hehe!

No details idag, men jag kan nämna att jag ordnade både frulle och middag igår, och stämningen har varit lite dålig idag.
Enligt Tant Punktmarkering bantar jag (Eh, Va liksom?? Kan man iallafall få välja själv hur man vill se ut?? Tack)

Eftersom Fru Snåle portionerade ut frullen idag, ordnade jag middagen själv. Det vart ju sura minen på den också, men själv känner jag mig nöjd.

Kvällsmålet kirrat och magen känner sig glad och trygg. TUR den sitter på MIN kropp! 

Kram och ha en skön helg - hälsar SAGA THE ONE AND ONLY 😎




söndag 7 maj 2017

Ooops - She did it again



Ni vet när man har en hund som har en ätstörning?
Eller, ja, ni vet kanske inte hur det är, så jag kan berätta.

Jo, om man har en hund med en ätstörning – jag preciserar – H.E.T.S.ätningsstörning, då blir livet ganska jobbigt.
Har man fler sådana små älsklingar blir man ibland typ galen. Jag är ofta helt jefla galen. På grund av älsklingarna. Mmm.

Vi har flera jobbiga typer hemma, och värst av dem är Saga.
Hon är egentligen mer än värst. (Helt enkelt vidrig, men det kan jag ju inte skriva i bloggen) Fruktansvärd faktiskt, och när jag tänker efter är det bergis därför vi fick köpa henne….
Jo, för vem säljer egentligen en så fantastisk hund?? Jag menar, Saga har ju allt;
Hon är pruttsnygg.
Hon har kanonstamtavla.
Hon är superbra mentalt.
Hon lämnar fantastiska valpar.
Hon är världens bästa kamrat. 


Hon är vidrig. 


Uppfödaren måste på nåt sätt listat ut detta redan när Saga var en baby, och bestämde sig för att sälja henne till oss?
För annars säljer man väl inte en sån hund?
Saga är ju p.e.r.f.e.k.t.
Förutom att hon går i soporna.
Hon muddrar soptunnan i köket, soptunnorna i barnens rum, sopor på jobbet.
Förutom att hon älskar godis i skåp (som hon öppnar) frukt i skålar på bord (hon stjäl) Kattmat (som hon tjyvar och sätter i sig så mkt att hon nästan storknar) Matrester som någon i familjen inte dukar undan i tid, så stjäl hon också obehindrat andras mat som de håller på att äta.
Hon dricker med självklar rätt jucie/cola/kaffe latte/the/mjölk ect etc etc
Fikabröd eller personalens (på vårt hundpensionat) medhavda matsäck slinker också LÄTT ner i den alltid hungriga kinesmagen.

Alltså.
Det här ÄR ett problem.
Den här hunden, hon snor så mycket så hon blir sjuk.
På riktigt.
Och när dottern och jag är borta samtidigt eskalerar det hela och Saga går bananas och äter upp allt i sin väg.
Och så blir hon sjuk.
Hon får JÄTTEont i magen, och vi blir oroliga och tror hon ska dö. Det tror nog Saga själv också, och vi har förstått att vi måste begränsa den envisa damens matintag om inget allvarligt ska hända henne.

Så. Vi har löst problemet!
Saga åker med oss, och maten hemma får vara intakt, likaså vår relation med mannen som hela tiden misslyckas med att stoppa ätstörningsmonstret från att härja fritt i form av vrålhungrig, och uppfinningsrik kinestik hemma.
För jag blir ju allvarligt lite sur när jag gång efter annan kommer hem efter resor och möter en liten hund bred som en ladugårdsdörr, ont i magen, pip och gnäll och ledsna ögon.

Voila! Saga ska börja åka med oss.
Sagt och gjort – hon debuterar sin åka-med-Felicia-och-Jeanett-på-hundutställningskarriär-fast-utan-att-ställas-själv- nu i helgen.
Kanon ju!!

Jag gillar tanken på att Saga ska hålla sig slank och fin. Jag gillar tanken på att vår äldsta kinestant ska se snygg ut i kroppen….
Och om jag ska vara ärlig så känns det lite hämnigt skönt liksom att hon nu INTE kan stjäla något.
Och så, på väg mot tävlingen ser jag hennes pigga och hungriga ögon söka runt i bilen i backspegeln, flinar lite med ge-igen-känsla, och njuter samtidigt av att köra vår nya bil som går som smäck på vägen.
Nya bilen har jag döpt till Bruno, och jag älskar allt med honom – för det är en han- förutom det högst irriterande momentet stoppa in alla hundar som ska ställas ut, inklusive Saga, i nätburar, tygburar och en gallerbur.
Vi måste stoppa in alla vovvarna enligt den här temporära lösningen eftersom den gamla bilens perfekta stora hundbur nästan gick in i Bruno.
Nästan.
Ni fattar? Typ fem millimeter för brett för att gå in där bak....
Fan också. Men ok, det får gå, inte gnälla. Jag har ju gudbevars fått en NY bil.
Den luktar gott, (eller mest äckligt, sådär som nya bilar gör, men jag säger gott bara för att det är så häftigt med en ny bil), den är snygg, superduperren inuti, blänkande iögonfallande utanpå och full av en massa lullull som är så avancerad att jag inte ens fattar hur det funkar.
Och den har ingen hundbur…….

I alla fall.
Vi proppar in våra saker – fel, lägger försiktigt in dem på de tomma sätena, bäddar åt de fyrbenta, kopplar på babblet och tar fram godispåsarna (man MÅSTE äta godis och babbla när man åker bil till hundutställning) och sen KÖÖÖÖÖÖR vi! 😊


Knappa fyra timmar senare är vi trötta på Bruno och allt nytt, som tur är har vi GPS i våra telefoner, för den i bilen funkar ju inte?!
Radion är vi också rätt lessa på, helst vill vi lyssna på spotify, men det går inte, för min telefon och Bruno är inte kompatibla.
Jeflar vad tröttsamt det är med nya saker när husse inte är i närheten. Suck. Dessutom kommer vi på att vi håller på att dö av svält.

Som tur är dör vi inte.
Skara stadshotell bjuder på mat, typ max trestjärnigt, och vi mumsar glatt och surar när wifin inte funkar och vi faktiskt inte ens kan surfa när vi äter. Hmpf.

Med belåtna magar beger vi oss till bilen som skäller och gläds åt tanken att vi bara har några få mil kvar. Phu så skönt!
Vår bil skäller…..? Och den gungar.
Varför då?
Bruno är ny, hur fort kan en brun mersa lära sig hundspråk??
Jag upptäcker en fet blandras med en matte i snöret på andra sidan gatan, och noterar att innandömet i vår bil också fått syn på skapelsen.
Hela Bruno gungar som ett slagskepp och det skälls åt alla håll och kanter i honom. Nice..! NOT ☹
Jefla hundar!


Annie är lös därinne, hon fladdrar runt och skäller som en bandhund på den korpulenta blandrasen, och får hjälp av sina yngre kompisar som inte fattar ett barr av vad som händer. Men de hjälper förstås gärna till.
Det är galet immigt på rutorna, och bakom det grå diset skymtar upprörda kinesfejs, arga runda knappnålsögon och hotfullt krökta hundmunnar, ”Kommer du hit din feting ska vi märka dig!”
”Kom igen bara så ska du få!” Etc etc
Inte så vidare värst trevligt alls känner jag om jag känner efter.
Jag bestämmer mig för att inte känna efter för jag blir så arg...

Det är onödigt slöseri  med resurser att bli arg, så det tänker jag låta bli, och så öppnar jag istället dörren och kliver in i bilen och så blir jag arg.
Skitjeflajättearg faktiskt!

Fan också!

Saga är förstås lös hon med.
Ögonen rullar som pingpongbollar i skallen på henne, och i munnen har hon en chokladkaka med papper på. Halvt uppäten såklart.
Magen står i fyra hörn, det brukar bli så när man är en kinesdam (kärring) som stoppat i sig nästan allt torrfoder för sina fyra resterande kompisar den helgen, toppat det hela med smågodiset vi lämnat och druckit ur hälften av dotterns jucie.
Alltså. Allvarligt!
Jag känner mig ruggigt irritrad, och noterar att Saga knappast skäms.
Hon betraktar mig med finurlig min, rapar en praktrap och kryper sen ihop till en boll för att sova.
Hon behöver förresten inte krypa ihop, för en boll är hon ju redan….

Dagen efter ställer vi ut, varvat med att vi rastar bollen.
Hon bajsar kopiösa mängder. Dricker litervis av vatten, ja man BLIR törstig när man äter en knapp liter osvälld hundmat, och rapar med jämna mellanrum.
På utställningen skyltar vi inte direkt med vår feta veteran, utan låter henne ha en bylsig tröja och vila en hel del i sin bur.

Saga – The One And Only 


torsdag 4 maj 2017

Hundsamlare


När man har kennel ska man föda upp. Det är liksom grejen med att ha kennel. Uppfödning.
Man har en hund. Så parar man den, sparar den bästa valpen - och VIPS! Man har två.

Så håller man på så ett tag, vinner en del, förlorar en del, har himla kul längs vägen, och så sparar man lite till.
Och plötsligt har man många.
Lätt för många.
Och när man har det tappar man också ibland det som är så fantastiskt med att ha just hund. Världens bästa kompis.

Och så är man en Hundsamlare.
Inte bra.

Man kan fråga sig hur många för många hundar är?
Det är ju olika för olika människor.
För olika uppfödare.
En är för lite och 15 är för många?
Två är för många och 10 är lagom?
Vi har alla olika referansramar...

För oss på Jean Dark är det här en balansgång, och det har alltid varit.
Att föda upp kvalitétshundar är en konst, och konstigt svårt...

Nu har vi iallafall kommit fram till att vi inte vill vara Hundsamlare - utan uppfödare OCH glada hundägare som njuter av varenda individ under vårt tak.

I och med det har vi beslutat oss för att vi ska sätta ut några av våra Älsklingar på foder, och Du som är intresserad får mer än gärna höra av dig till oss.

Du ska ha gott om tid, ett STORT hjärta med massa kärlek, pigga ben - så du orkar gå promenader med en eller två fyrbenta som älskar att vara ute i ur och skur, och vilja samarbeta med oss.
För oss är det toppen om du inte bor för långt från oss, kanske kan vi åka och tävla ihop? Kanske är du utställningsintresserad själv? Viktigast är att vi kan få möjligheten att använda vår -din?- tik i avel en till två gånger.

Vill du veta mer - kontakta oss - kennel@jeandark.com - så berättar vi allt vi kan om våra glada och sociala kineser.




tisdag 2 maj 2017

Men jag glömde ju....!!



Ja, jag skrev ju igår om lilla Jean Dark Emma Watsons onda öga, och i villervallan glömde jag såklart att visa hennes syskon....
Felicia tog bilder av dem igår, och de är alldeles ....
- U.N.D.E.R.B.A.R.A 💗

Jag vet att skrynklor inte tilltalar alla - men alltså, HELT OBJEKTIVT - Ni har FEL. De är sötagulligafantastiskaunderbaraovanligaochheltperfekta!

Se och njut;

Jean Dark Ed Sheeran 







Jean Dark Eric Clapton och Jean Dark Emma Watson 

Jean Dark Eric Clapton 



Jean Dark Ellie Goulding

Jean Dark Elisabet Taylor 







Jean Dark Ellen DeGeneres



Jean Dark Emily Blunt 



Jean Dark Emma Watson
(Har skadat sitt öga) 



Fotograf är Felicia Lemmeke - TACK! <3

måndag 1 maj 2017

Knip suger







För en tid sedan upptäckte vi att en av våra nakenkattsbabysar hade ont i ett öga. Hon knep med det, och ögon som knips ihop är akut sjuka och måste till doktorn.

Sagt och gjort, vi åkte till Fru Veterinär, och det var inte särskilt upplyftande med lillans öga, det var illa skadat.
Hur, var och när hade vi ingen aning om, och medicin och stränga instruktioner skrevs ut.

Tre olika droppar med tio minuters mellanrum var tredje timme, och helst zilk eye (som lindrar och mjukar upp) en gång i timmen.
Dygnet runt.
Gäsp.
För vi vill såklart att lillan ska bli frisk, kunna blinka med ögonen och se på båda. Men vi vet inte om det blir så.
Vi vet faktiskt ingenting.
Vi droppar.
Och vi droppar.
Och så droppar vi lite till.
Gäsp.

Jag är för gammal för att ränna uppe om nätterna.
Faktiskt.
Vänta ett slag ......
............................................................
10 min
tio minuter till
och de sista tio minutrarna.
I´m back.

Så, jag skulle bara droppa.

Iallafall.
Lillan är tapper, glad och söt, leker med sina syskon, kramas med oss, smiter när hon ser att vi kommer med ögondropparna och myser lite extra med mamma Molly.

Vi droppar, pratar med veterinären, håller andan och så hoppas vi att allt går bra och att vår lilla nakenkattjej får behålla sitt öga och bli frisk.
För det kan bli så, sade veterinären, att det måste opereras bort.

Vi tänker inte tänka på det just nu, vi tänker att hon ska bli bra, att allt går bra och att hon snart är återställd.

Ni kan väl hålla tummar och tår för vår lilla sötnöt?

Tack!

Jean Dark Eric Clapton och syster Emma Watson
Det sjuka ögat syns tydligt här på bilden 



tisdag 18 april 2017

Kinesungar till salu


Våra valpar är söta, busiga, glada, aktiva, keliga, kramiga, lekfulla, inte rumsrena, piper ibland, skäller då och då, hoppar, studsar, stjäl saker och strimlar tidningspapper.

De älskar mat
De älskar människor
Och de älskar att få komma ut och leka!

Några av dem söker nytt hem - kontakta mig så berättar jag mer; kennel@jeandark.com


















söndag 16 april 2017

Mjau och sorg


Jean Dark Material Girl, Maddie, och lilla kompisen, Jean Dark Eeyore


Han är typ tre månader. Lite drygt.
Dryg.
Jefligt dryg när jag tänker efter.
Iallafall.

Han är sisådär något mer än 12 veckor. Det är då man är klar att flytta när man är en katt. Unge.

Den här. Han...
Tjatar
Äter
Snor
Bits
Jamar
Skriiiiiker
Vill ha sällskap
KRÄVER sällskap
Spinner
Biter hål i ens läpp
Hugger sig fast i ens näsa
Morrar åt de andra katterna
Tar alla leksaker
Välter mina blomkrukor
Kräver ögonkontakt
Kliver -NONSTOP-på tangentbordet när jag vill skriva
Äter tills han spyr.
Spyr.
Och äter lite till

Leker med hundarna
Leker med sin syrra
Leker med nakenkatterna
Leker med mina glasögon som han snott
Leker med husses saker som han också snott (inte bra, husse vet inget, vi ljuger varje dag.... "Nä, inte sett? Näe, måste vara Tania -husses älskling- ? Va, är den borta/trasig/halv/ligger i kattkorgen? Så märkligt, näe, vi vet inkentinken"
Leker med kristallglasen i diskmaskinen
Leker med mina hårsnoddar som han v.ä.g.r.a.r lämna tillbaka
Krafsar på vår sovrumsdörr när vi vill sova - han vill INTE sova, han vill in!!

Kastar sig skrikande på dobermannens mat. När dobermannen äter....
Sover i vår famn när han är trött
Kramas mjukt
Håller fast mitt ansikte och pussas på munnen
Blinkar
Stångas
Jagar våra ben
Ramlar i toaletten
Springer hack i häl
Ropar när jag stänger dörren
Bränner sin lilla tass på spisen
Petar under dörrspringan när jag duschar
Hänger i gardinerna
Stjäl maten från våra tallrikar
Vi hatar honom några tusen miljoner gånger varje dag
Och vi dör när vi tänker på att vår lilla aphundkattunge ska flytta




Snart flyttar han
Imorgon.
Nya mamman varnad.
Hon är kattmänniska
Nu ska hon ha en hundkatt
En kattvalp
En brukskatt
Vi kommer få så lugnt!
Inga sår
Inga bett
Behålla vår mat
Tomt i famnen
Tyst i öronen
Ordning och reda
De andra djuren kommer våga äta och leka utan sin lilla tyrannkamrat
Så skönt
Så olidligt tomt utan denna lilla ENORMA själ

Imorgon ska jag hataälskanjuta allt jag kan denna sista dag och stoppa alla minnen in i mitt hjärta
💓






onsdag 5 april 2017

En gång

En gång för länge sen, ja, det är så länge sen att det inte är klokt egentligen...! Iallafall. En gång för länge sen, när jag var ung, hade en ung kompis, inga rynkor, inga större bekymmer i livet och trodde att alla som var fyllda 40 var närmare döden, ingick min vän och jag en pakt.
En taxpakt.

Vi bestämde att när vi fyllde 40 skulle vi ha varsitt långhår från kennel Örnbergets, röda givetvis, och så handväska såklart (för det har väl alla 40-åringar?) och sen skulle vi bara glida runt med våra taxar och må bra. Och vinna på utställning.
Ja, det var vad vi tänkte oss att 40-åringar gjorde, förutom att de haltade runt och var... gamla. Vi skrattade, tittade i Hundsport och rotade runt efter de finaste taxarna vi kunde hitta, som vi ville ha valp efter.
Fast vi var ju typ ljusår från att bli taxägare, vi var knappa 20. Hahahahaha!

Sen gick det som det gick. Det bara fladdrade till och vi fyllde 40 (!!) utan taxar. Vi mindes våra löften, men bestämde ungfär som när man spelar spel och det går käpprätt åt pipsvängen att man är nybörjare och första omgången var en provomgång.
Japp, provomgång fick det bli!
Vi ville såklart ha varsin kroknäsa med ögonfransar, sammetsögon, korta ben och svallande päls - vi skulle bara leva lite först!
Och så levde vi allt vi kunde och VIPS - hade det gått-flugit- tio år till. Herreminje - om ett drygt år fyller jag 50. Och då ska taxen vara i hus.
Iallafall om man ska gå efter vårt tummade, lovade, bestämda löfte.

Hm.

Ikväll hade vi har domarmöte i Vita Huset.
Det är jobbigt, roligt, spännande och otroligt utvecklande!

Ikväll var det extra kul - det var TAX på schemat!
Och kennel Örnberget med Elisabeth och dotter Jill gjorde en superpresentation, suktade oss med fyra fantastiska röda långhår med svallande päls, sammetsögon och bus i blick.

Lärorikt var det, och extra roligt för mig som mindes våra löften alldeles extra kristallklart, eller vad säger du Liselott? 😘😃